Nu när värmeböljan är här för att stanna så tänkte jag att det var dags för min luftkonditionering att vädras. Inga konstigheter. Tills jag kände en alltför bekant doft av bränd plast och inser att det ryker om eluttaget. Hela själva kontakten smälter. Jag drar ut sladden snabbare än blixten och ringer hyresvärden för ännu en dags spring. Så trött.
Iaf. När hyrevärden väl är på plats så ber jag om gas till min gasspis. Sagt och gjort. Vi beställer gas som kommer inom tio minuter. För bra för att vara sant. Förstås. Så snart gasleverantören har gått påpekar jag att det luktar gas. Nejdå inte alls. Så testar hyresvärden med en tändare runt gasballongen. Poff. Ännu än en lång väntan på leverantör.
När väl det var klart diskuterade vi än en gång vattnet och hädanefter skulle det vara frid och fröjd. Garanterat. Hyresvärden går. Jag tänker ta en dusch. Det finns inget vatten. Det är nu 35°C. Jag längtar hem.
fredag, juli 22, 2011
Otursfredag
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
hmmm det där känner jag alltför väl igen...
därför man måste ha semester ibland..!
mitt problem är att allt sånt här har ackumulerats så varje gång något nytt inträffar startar jag liksom på en onödigt hög nivå och tappar humöret direkt. hade någon förhoppning om att tålamodet skulle öka, inte minska. behöver genomgå någon form av rensning :-)
så var hela juli för min del - men efter tre helt lugna veckor hemma och så ett rejält överlevnadskit och en massa sömn och hokuspokuspiller så känns det mycket mycket bättre.
Skicka en kommentar