Är det inte det ena...

När jag väl hade förstått vattentiderna och tvättmaskinen samt kopplat in datorn på strömväxlaren så slocknade lyset. Gatlyktorna lyste in genom fönstret och nere från innergården såg jag grannarnas varma upplysta fönster så det var hos mig. Letade förgäves efter proppar eller jordfelsbrytare. Grannen var inte hemma. Till slut ringde jag värden.

Och tänka sig. Två trappor ner fanns ett elskåp där min dosa var släckt. Tryckte in en rostig järnbit som öppnade en lucka och där var båda jordfelsbrytarna avslagna. Drog upp dem och simsalabim.