Misslyckanden som möjligheter

När jag läste juridik var vi några stycken som föreläste på Rosengård i Malmö. Första gången vi kom till vår klass så hade vi bestämt oss för att kort presentera oss själva och därefter berätta om ett avgörande misslyckande som vi hade upplevt i våra liv. Allt från usla gymnasiebetyg och avhoppade studier till uppsägningar eller misslyckade konserter. Dessa berättelser innehöll förstås en hel del pinsamheter och vi såg hur fjortonåringarna vred sig i sina bänkar.

Men så berättade vi plötsligt om hur usla gymnasiebetyg kvittar om man har läst många romaner och skriver 2.0 på högskoleprovet. Eller att den där uppsägningen ledde till universitetet. Eller att den misslyckade konserten blev årets snackis som ledde till fler gig – eller om det var en flickvän jag minns inte riktigt.

Snart såg vi hopp tändas i ögonen framför oss och sedan var det inga som helst problem att diskutera gymnasieval, lokala polisinsatser eller internationell juridik. Genom att vi vågade visa oss både svaga och starka hade vi vunnit alla tjugo hjärtan på ett enda bräde. Gensvaret var enormt. Jag tänker ofta på det när jag spelar allan och försöker bevisa att jag klarar allt. Det är först när man inser sina svagheter och bär dem med stolthet som man vinner empati och kärlek.