
Älskar dokumentären från första rutan till sista. Om Gunnel Wåhlstrand och hennes familjeporträtt.
söndag, oktober 18, 2009
I det vita rummet
Upplagd av
Elina Jonsson
.
18:57
Etiketter: dokumentär, konst
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar