Fyrspråkigt bröllop

När jag kom till Florens i torsdags förstod jag italienskan men kunde inte få fram ett ord. Allt jag sa kom på ryska. Да. Понятно. Конечно. Прятно встретиться. Allora. Med andra ord gick det inte särskilt bra.

I fredags kom plötsligt orden men bara ett och ett. Så frustrerande. Stum lyssnade jag länge och väl och så förväntningen på ett svar. Eh. Come si dice. Eh. Allora. Med andra ord gick det inte heller så bra.

Så igår lördag var den stora bröllopsdagen. Med alla italienska gäster. Plötsligt fanns inget val. Måste man så måste man och så hände det. Som från ingenstans pratade jag italienska både till höger och vänster. Visst kom det fallgropar och visst tog det en stund innan jag släppte franska vous och insåg att det heter Lei. Men ändå. Bara sådär.

Tills jag plötsligt blev presenterad för några ryssar på festen. Min ryska är klart bättre än både min franska och italienska. Tillsammans. Så jag stod där med ärliga intentioner att föra konversationen på ryska. Ma non lavora. Det gick inte. Ut strömmade italienska som aldrig förr. Flera gånger hejdade jag mig men det var som att jag fyllt munnen med såpbubblor som aldrig ville ta slut.

Förstummad fick jag höra saker som ryska är svårt och vad trevligt att du kan artighetsfraser. Ryska är ju lite min styrka. Men så skrattade jag stort och insåg hur himla svårt det är med språken. Hur väl man än kan dem. Hjärnan hänger inte med i fyra språk på en fest. E basta!