Favvotider

Mina arbetstider varierar beroende på om jag arbetar som företagare eller anställd. Och som anställd om jag är i fält eller på kontor. Men som kontorsanställd så vill jag komma in tidigt och gå tidigt. Helst börjar jag före åtta och går vid fem. Och då vill jag också ha antingen morgonmöte eller morgonfika vid nio och eftermiddagsfika vid tre. Då är jag riktigt kreativ. Tyvärr har min nuvarande arbetsplats reglerade arbetstider nio till halv sex. Inga undantag. Så mitt undantag har blivit att jag kommer in tidigt och går sent. Med lång lunch och mycket fika.

Effektiv

Idag har jag för första gången på väldigt länge en arbetsdag som är helt min egen. Ingen att guida och visa ingen som frågar inga föredrag inga seminarier inga brainstorming sessions inga ad hoc deadlines. Bara att göra-listor, planering och uppföljning. Dessutom fick jag skjuts av en granne och kollega så jag var inne redan före åtta imorse. Fantastiskt. Älskar verkligen att arbeta.

Favvosyssla

Jag älskar att göra monotona saker där jag inte behöver tänka. Skala tjugo kilo potatis, vika hundra servetter eller mangla lakan en hel dag. Nu har jag precis strimlat papper en kvart och känner mig som en ny människa. Liksom den ställtid jag behöver för att sen vara kreativ.

Feisbuk

Georgier har en förkärlek att txta och chatta med latinska bokstäver. Väldigt underhållande när stavningen blir därefter.

Alter ego

Joel Kinnaman i Jonas Åkerlunds sköna film för H&M.

Foton från Georgien

Imorgon öppnar fotoutställningen We are Georgia på Galleri Kontrast i Stockholm. Önskar så att jag vore hemma och kunde titta. Dels sju stycken georgiska fotografer men också den prisbelönte svenske fotografen Lars Lindqvist. Utställningen pågår en månad.

Kärlek

Powell stöder Obama.

Så mycket mer än en separation

Nader och Simin - en separation är en välgjord persisk film som verkligen berör och som liksom inte vill lämna en. Alla detaljerna visar så mycket mer än en skilsmässa - visar ett samhälle där religion och politik påverkar varje millimeter och försvårar de enklaste beslut. Detaljer som också visar att vi alla är lika och att kärlek svek oro och moraliska dilemman finns överallt. Både Svenskan och DN har gett lysande recensioner och filmen vann tidigare i år en Oscar.

Bortom arabiska våren

Nu på fredag håller Forum Asien ett seminarium om förutsättningarna för protest mot regimer i Centralasien efter den arabiska våren. Seminariet är en del i serien Euroasiatiska Vägval och delfinansieras av min arbetsgivare Folke Bernadotteakademin. Jag har inte varit på något av Forum Asiens arrangemang så det skulle vara intressant att höra hur det var - om någon går dit.

Ooops

När jag bläddrade mellan lakan och frågade expediten om priset så svarade hon - åh det är dyrt. Istället för att svara priset. Haha. Tänkte att i Sverige har de flesta expediter lärt sig läxan att inte döma hunden efter håren. Iaf inte högt. Anade dessutom viss kulturskillnad då pengar i Tbilisi går i högklackat och inte softa sköna tigersneakers.

Dagens köp

Idag okynneshandlade jag ett par svarta pyjamasbyxor med bruna orangea och blåa små hästar. Gissa om byxorna passar perfekt med ribbat linne svart kavaj och högklackat imorgon. Så sjukt nöjd..!

Om filmkonsumtion

Jag förstår verkligen inte filmbolagen som inte gör det lättare att streama och billigare - och enklare - att köpa och ladda ner. Intressant studie som styrker min tes att filmerna helt enkelt inte finns - men om de finns finns de bara i ett visst geografiskt område och är dessutom tokdyra. Jämförelsevis är ju musikbranschen i framtiden.

Sista avsnittet

Såg sista avsnittet av The Wire idag och är helt ledsen. Men när min absoluta favvokaraktär blev skjuten var det iofs slut för min del. Även att jag fortfarande fascineras av borgmästarens alla val och kval.

Älskar TV-serier rent generellt men jag tror att jag blev särskilt fast för att det påminde så mkt om mina kvarter och grannkvarter i New York. Ave D på Manhattan och Brooklyn upp mot Queens. Inte själva kriminaliteten men miljön tegelhusen folket. De gröna gatuskyltarna. Men framförallt gillade jag språket förstås. Mina brittiska kollegor har villigt erkänt att de måste titta med engelska undertexter..

Utmattad

Tog en promenad runt kvarteret för att slänga sopor - tepåsar! - och köpa halstabletter och vatten. En kvart kanske och jag är alldeles mör.

Personal shopper

Ibland kan jag inte låta bli att skratta när nytt möter gammalt i Georgien. Precis vid mig finns en liten tjugofyratimmars med en massa fina varor som Actimel och annat som bara vi utlänningar köper. Första intrycket är att wow jag är i väst. Men så dyker den där personen upp. Den som följer efter en genom hela affären. Fair enough om det vore två meter bakom men det är verkligen 20 cm bredvid. Men istället för att irriteras - för det är sjukt irriterande - så har jag istället sett till att få en personal shopper. Glatt frågar jag om datum och kvalitet - kanske finns en big pack? annat märke? Festliga är att de är lika obekväma som vi så mitt initiativ uppskattas. Imorse fick jag brödrekommendation - nej nej nej ta inte den där ta den här om du vill ha gott mörkt bröd. Och den konversationen tog vi till och med på georgiska..!

Förkyld

Vilket äntligen har gett mig lite tid för bloggy. Makalöst hur mitt liv sen juli liksom bara försvunnit. Nya blogger är värdelöst och med alla olika apparater och dålig uppkoppling har jag inte hittat någon skrivarrutin. Men nu är det dags. Saknar mina dagliga anteckningar.

Bussboost

Skulle verkligen behövas mer kärlek till kollektivtrafiken i Tbilisi. Trafiken är tidvis outhärdlig och politikerna bygger hellre fler vägar och viadukter än satsar på bussreklam och cykelbanor. Filmen finns även på engelska för den som vill sprida vidare.

The more we learn, the less we know.

The Wire

Filmen

Märkligt. Hela världen pratar om filmen men ingen jag känner har sett den. Förstår inte varför. Men filmen är iaf så genuint dålig att den inte ens kan kallas film. Nånstans mellan fars och skandal. Vad som ger rysningar är hur en stor del av världen tar filmen på allvar och - ännu värre - tror att den visar västs syn på islam. Hög tid att bygga broar.

Stockholmssyndromet

Vet inte riktigt hur jag ska förklara detta men först nu när jag har flyttat så inser jag hur mycket jag anpassade mig till livet i Zugdidi. Som att jag omedvetet levde med konstant dåligt samvete. Eftersom vi nordbor signalerar pengar och framgång - perfekta vita tänder funktionskläder mackie... - så har jag gjort allt för att neutralisera mig själv. Undvikit vissa frågor och ämnen - tagit omvägar och dolt saker - slutat sminka mig satt upp håret. Kämpat med boende och mathygien. Blivit sjuk och hållit masken på ett sjukhus som inte är av denna värld. Men jag har känt en enorm sympati med befolkningen. Känt deras hopplöshet och förstått deras beteende - även när det varit i högsta grad opassande. Nu när jag är i Tbilisi känns det dels som att jag inte förtjänar det - varför får vissa leva bättre än andra? - och dels som att jag måste börja leva och njuta igen. Livet måste trots allt levas.

Flyttat till Tbilisi

Samtidigt som jag lämnade Zugdidi så flyttade jag till Tbilisi. Nya uppgifter väntar inom samma organisation och jag har två spännande projekt att slutföra före sista oktober då mitt kontrakt går ut. Ser fram emot att få uppleva georgisk kultur - teater museer dansuppvisningar utställningar filmfestivaler - äta en massa god mat och dricka latte.

Lämnat Zugdidi

I måndags lämnade jag Zugdidi efter sexton händelserika månader. Det känns inte alls så nostalgiskt som jag trodde men det beror nog på att jag bor kvar i Georgien och att jag kommer återvända regelbundet. Det jag kommer sakna mest är rundan - min älskade fina runda! - bland kullarna bakom stan. Men det är ju det där att jag alltid saknar landet och letar efter landet även i stan. Dessutom kommer jag sakna att få vara så frågvis som man är som civil observatör. Och den overkliga känslan av att bo i ett konfliktområde. Känslan av närvaro.