Tror det började nånstans med att vattnet försvann. Sen elen. Så arbetade jag in dagar för att resa. Sen upplevde jag Israel Palestina och blev alldeles förälskad och tagen och fick Jerusalemsyndromet. Sen kom verkligheten ifatt med två möss i köket. Så arbetade jag ännu mer. Sen hjälpte jag en kollega på fritiden. Så blev jag plötsligt störtsjuk och fick uppleva Zugdidi sjukhus. Lyan stökig livet kaos. Arbetade ännu mer. Tills igår. Tre lediga dagar i rad. Allt som behövs. Nu nyduschad nystädad nyshoppad. Mätt och lycklig. Tillbaka på fina bloggy.
lördag, oktober 15, 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Nämen fy! Störtsjuk låter inge vidare. Fast, Zugdidi-sjukhus är också en erfarenhet.
Som jag ser det så går livet ut på att samla på sig så många bra historier som möjligt till dess man sitter i sin gungstol på ålderns höst. Jag tror du har riktigt bra stoff på g. :)
När knäppa, galna, hysteriska saker händer brukar jag tänka: "Shit vad det här suger just nu, men om det åtminstone blir en bra historia att berätta i efterhand så är det inte så tokigt ändå."
Senast det hände var för snart 2 v sen när jag fick poliseskort i Prag efter att ha förföljts av ett psycho. Poliserna var för övrigt jättetrevliga.
som tur är har vi egna läkare som följer med oss dit. annars hade det blivit väl mycket. men det lilla jag hann notera var intressant indeed.
visst har du rätt. det är ju alla dessa erfarenheter som blir de där bra historierna för gungstolen. och handen på hjärtat - med lite tid så blir ju alla erfarenheter bra erfarenheter :)
bloggy är annars mitt sätt att kanalisera alla dessa oväntade händelser så att jag inte fullständigt överöser omgivningen med mina historier redan nu :) haha
poliseskort i prag låter intressant - och tryggt! - ser fram emot att höra mer nästa gång vi ses..!
Skicka en kommentar