Georgian Maybe Time
tisdag, maj 31, 2011
Som hemma
Idag har jag varit hemma hos en väns familj och ätit middag. En alldeles fantastisk vän som liksom jag är international. Känslan av att vara hemma hos en stor familj med en massa söta barn och otroligt god hemlagad mat är helt oslagbar. Lycka verkligen. Välbehövligt.
Räddare i nöden
All hetta och luftkonditionering har satt sina spår och minskat mitt förråd av Strepsil och Noskapin drastiskt. Alltså desto större lycka när jag hittade favvostrepsilen honung och citron i Tbilisi.
måndag, maj 30, 2011
Bra ryskadag
I flera veckor har jag försökt förbättra ryskan utan minsta resultat. Tanken är att förfina grammatiken och bredda min professionella vokabulär. Men det har bara gått utför och min lärare ojade sig så till den milda grad att jag igår gav upp. Bara för att idag prata alldeles strålande ryska. Hela tre personer har frågat om jag är ryska eller ukrainska och den sistnämnda vägrade ta svenska for an answer.
Drömmar
Inatt drömde jag att jag var polsk militär. Kanske lite mycket av det goda på sistone. Får se vad det blir inatt.
Mitt alldeles egna tvättstreck
För första gången i mitt liv hängde jag igår ut min tvätt på streck utanför fönstret. Kändes som en italiensk sextiotalsfilm.
söndag, maj 29, 2011
lördag, maj 28, 2011
fredag, maj 27, 2011
Grönskande
Lyckas inte riktigt få grönskan på bild. Men det sägs att bara man tappar ett frö här så växer det snart upp ett träd.
tisdag, maj 24, 2011
Ibland är det inte olyckan som skrämmer människan mest - utan risken att verkligen lyckas.
Sötaste finaste vännen i världens längsta mejl. Alldeles rörd. Hur ska man kunna sova på så fina mejl. Tack till alla mina fina vänner som ständigt finns online..!! Utomlands alldeles ensam betyder det allt.
måndag, maj 23, 2011
Sambos
Häromveckan tyckte jag mig se en mus i hallen men så tänkte jag att det kan ju inte vara möjligt eftersom jag inte sett några spår. Men igår när jag kom ut från badrummet var det rena familjefejden innanför väggpanelen. Knappt jag fick tyst på dem. Så nog har jag sällskap.
Rundan
Idag blev det 9,6 km - varav 8 sprungna - i starkt kuperad terräng. Alldeles mör i benen. Men åh vilken fantastisk natur.
söndag, maj 22, 2011
Grand Café
I fredags strax före elva var det i princip bara Grand Café som hade öppet. Och till min stora förvåning serverade de en supergod croque monsieur med färskpressad juice, hade ett bredband som inte var av denna värld samt en mycket fräsch toalett. Bekväma stolar och skugga i solen. Allt detta med det perfekta centrala läget och världens sötaste personal. Smultronställe för en lugn förmiddag i Tbilisi.
Livskvalitet
I fredags hade jag min sista dag i Tbilisi och fick några lediga timmar på förmiddagen. Strövade runt med pocky i gamla stan innan jag satte mig på Grand Café för lite kvalitetstid med mackie. Precis när jag betalat kom jordens åskoväder så jag slank över till sofforna på Café Marrakesch och njöt av en riktigt god capuccino medan regnet smattrade på markiserna. En så himla mysig fredag.
Miljöpartiets vänstertrafik
Riktigt roligt att läsa om miljöpartiets vänstertrafik. Dubbelt vitsigt.
Tragikomiskt
Inte helt lätt att skilja dikt från verklighet i den där ittittisoppan. Samtidigt som jag inte kan hålla mig för skratt fastnar skrattet i halsen. Från det faktum att IT-gapet faktiskt är allvarligt till att det är oklart om Juholt är vansinnigt modig eller har otroligt dålig koll. Tiden får utvisa.
Annat ljus över Ådalen
Som så många andra har jag vuxit upp med den socialdemokratiska historieskrivningen av Ådalen. Samtidigt som jag alltid undrat hur det kunde bli så drastiskt. Därför intressant att läsa om de moskvatrogna kommunisternas tilltag mot strejkbrytarna - för att få en mer nyanserad bild av händelseförloppet och också socialdemokratins utveckling.
lördag, maj 21, 2011
Svunna tider
Visst är Tbilisi fattigt och nedgånget men överallt anas andra tider. Lite puts på de här fasaderna och staden skulle vara som en saga.
En bild blir till
Promenerar i gamla stan i Tbilisi. Fotar lite här och var. Faller för en turkos balkong. Noterar ett tvättstreck med en klart lysande gul tröja med text. Tänker förstås direkt Brasilien och går närmare.
Mycket riktigt så är det Ronaldinho. Jag går närmare för bättre bild och smyger in i gränden som leder in till dörren. En bil kommer ut och jag tvekar lite över om jag är för nära. Det är en taxi. De ser mig inte ens.
Så här nära inklämd mellan två hus alldeles under tvättstrecket inser jag att ljuset är bra. Zoomar men blir besviken när jag ser pinnen som kommer med i nedre högra hörnet.
Ställer mig på tå och zoomar med kameran högt över huvudet och vinklad samtidigt som jag försöker locka in ljuset lagom långt. Klickar ett par gånger innan jag ser efter. Perfekt. Redan en favorit.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
