Över

Stolt

Mamma ringer under en föreläsning och jag klickar av samtalet. Tror jag vet vad hon vill så jag smsar henne att skicka ett mejl eller chatta. En halv minut senare ser jag henne logga in på skype och gmail. En minut senare har jag ett mejl. Så stolt så jag spricker.

Oas

Tillfälligt avbrott

Senaste månaden har varit allt annat än lätt och delvis beror det på att jag har ömsat skinn. Som att mitt liv är en trappa där vissa steg verkar omöjliga men plötsligt bara händer. Äntligen har jag hittat nyckeln till en mängd utmaningar och med tre veckor hemma i Sverige varav en vecka på kurs så är energin på väg tillbaka. Inläggen kommer hamna i kronologisk oordning en tid framöver men det har hänt så mycket som jag bara inte kan utelämna. Så stanna tuned.

Prioriteringar

Läggdags

Sover mest hela tiden nuförtiden. Längtar till kvällen redan när jag vaknar trots åtta nio ibland tio timmars sömn. Förklaringen är förstås att såväl arbete som hemmasysslor är väldigt krävande. Även att jag älskar mitt arbete och ser utmaningen i vardagslivet - som nyfikna grannar vattenbrist och strömavbrott - känner jag i hela kroppen att jag måste fokusera på sömn mat och motion. Nu sömn.

Ständig närvaro

Georgisk militärpolis ständigt närvarande i gröna kamouflagekläder.

Mer skånska åt folket

Alltid varit förtjust i Sven Melander och hans underbara skånska.

Om att vara påpassad

Intressant utläggning om att vara påpassad och utöva självkontroll. Visst är det stor skillnad på att vara påpassad i internationell media och att leva i Zugdidi - men jag känner ändå igen mig. När jag bor i miljöer där jag är väldigt iögonfallande - som här - så är jag medveten om att alla mina grannar och de flesta i mitt område följer mig noga. De kan mina rutiner utan och innan och minns exakt vad jag har gjort och när. Under långa arbetslösa dagar fyller de ut varandras eventuella luckor. Som att jag lever mitt liv för öppen ridå. Självkontroll är ett måste.

Styrka

Lydia Cacho är en av årets mottagare av Olof Palmepriset.

Femtiotalskänsla

Ibland ropar folk Hello America! när jag går förbi. Sådär förväntansfulla som svenskar var på femtiotalet när USA var stort nytt och spännande.

Ställningstagande

Med reservation för att det kan ha varit en av alla zugdidiamerikaner som klistrat dit den amerikanska armékärleken.

Inkomst av tjänst

Ännu mer relativt

Rökning dödar framför en krigsbombad bro.

Allting är relativt

Under en smärre köldknäpp har jag använt båda mina element flitigt och fick därför vansinnigt ont i magen när jag hörde ett knastrande ljud igår morse. Nu är det klippt tänkte jag. Nu sprakar elledningarna i väggarna. Allt kommer brinna upp. Pulsen ökade medan jag stängde av elementen och varmvattenberedaren och fortfarande hörde ljudet. Snart ledde uteslutningsmetoden in mig i köket där jag plötsligt tittade rakt in i ett par förvånade bruna små ögon. Första gången jag är lättad över att hitta sällskap. Nu efter ett dygn är situationen förstås annorlunda och jag är mindre glad. Men det är bara för att elen funkar.

Om Rysslands utveckling

"En hårdnande politik kan alltså ses som en indikation på en klyfta mellan politiska ambitioner och faktisk svaghet snarare än som ett tecken på styrka." Det kaukasiska lackmustestet FOI

Du sköna nya värld?

Föredrag om terrorism och global säkerhet på Försvarshögskolan imorgon kväll. Kanske redan fullsatt men värt ett försök. Tomas Ries om den nya komplexa globala säkerhetssituationen.

With great power comes great responsibility.

Stålmannen Voltaire Lucas 12:48

Min kidnappare

Sevärd dokumentär om åtta turister kidnappade i Colombia 2003. Fascinerande att se vad som händer med inte bara de kidnappade utan även kidnapparna efter frigörelsen. Också intressant att se hur olika israelerna och de övriga kidnappade betedde sig - kanske för att israelerna är mycket vanare vid en militär omgivning.

Disigt vid horisonten

Igår inträffade ännu en av alla dessa georgiska paradoxer. Samtidigt som en ung georgisk kvinna bekräftar min familjeteori och förklarar hur otroligt svårt ett okonventionellt liv är för en kvinna i Georgien - med okonventionellt menar jag ensamstående och arbetande - så håller en överförfriskad georgisk man talet till kvinnan.

Den unga kvinnan har ett stort leende på läpparna och tårar i ögonen när hon förklarar för mig att jag är den starkaste kvinna som hon någonsin träffat. Alldeles generad över att hon rodnar slår hon händerna för ansiktet. Och under tiden som hon berättar för mig att hon nästan gett upp hoppet så maler talet olycksbådande vidare.

Georgiern beskriver hur mycket mannen uppskattar och respekterar kvinnan, att mannen inte kan leva utan kvinnan, att kvinnan är det vackraste Gud skapat. Själv är jag lika delar rörd över den unga kvinnans känslostorm som trött på den stackars berusade mannens förvirrade verklighetsuppfattning. Georgien är mer än någonsin tidigare männens värld med arbetslöshet och alkohol och allt vad det innebär med depression och misshandel. Alltmedan kvinnorna försöker hålla hus och hem rent mitt bland vattenbrist och strömavbrott.

Givetvis förklarade jag diplomatiskt och lätt humoristiskt för talaren samt övriga bordsgrannar att detta för mig är verklighetsfrånvänt. Därpå följande diskussion var förstås ett minfält men till min stora förvåning och lycka hade jag för en gångs skull tre georgier på min sida. Två kvinnor och en man. Men fortfarande disigt vid horisonten.

Familjesamhälle

Idag såg vi ännu ett begravningsfölje med ett par hundra personer och än en gång diskuterade vi hur den svenska livssituationen skiljer sig från den georgiska. Samtidigt som jag avundas georgierna deras starka familjeband och stora känsloregister så inser jag hur otroligt kvävande systemet är för den som vill gå sin egen väg. Antingen är man en del av familjen och lever det liv som förväntas av en - eller så är man utanför och helt utan det stöd som är nödvändigt i Georgien. Äldre och män i familjen kan får och bör fatta de avgörande besluten.

Kvinnor förväntas vara omhändertagande och sköta hushållssysslorna, män förväntas vara starka och dricka mycket och barn förväntas tåla att bli avspisade och utskickade. När jag träffar georgier som inte följer det här mönstret blir jag så oändligt nyfiken. Varifrån får de styrkan som krävs för att inte bara vara annorlunda utan även klara sig utan sin familj. Lika sorgsen blir jag när jag ser unga vackra brudar på väg genom Zugdidi i en tutande och tjutande bilkonvoj. Ser framför mig hur hela deras framtid är avgjord och förutbestämd. Hur snabbt de åldras.

Georgiskt kösystem

Om en man står vid kassan och två kvinnor väntar i kö så väntar kvinnorna som svenskar - med ett visst avstånd. Problemet är bara att när ytterligare män anländer så smiter de framför kvinnorna och slår sig i slang med mannen vid kassan. Kvinnorna bakom förleds att tro att männen känner varandra - vilket de naturligtvis inte gör - och stannar snällt två meter bakom. Men när jag hamnade bakom kvinnorna och insåg systemet så protesterade jag förstås och förklarade för männen att det var tre kvinnor i kö. Männen stod muttrande kvar vid kassan.

Som en sann kverulant så sa jag då högt till alla som ville lyssna att det kanske var för att de var män som de trängde sig. Till min förvåning började de båda kvinnorna skratta och en ung man log igenkännande och sa att tyvärr var det så. Samtidigt blev en man som jag kände igen alldeles generad och bad männen vid kassan att respektera den kö som faktiskt fanns. Simsalabim fick kvinnorna hjälp.