Catering

Mammas fantastiskt fina blomsterarrangemang.

Stressigt med hemmasemester

Min tanke var att åka hem två veckor men av olika anledningar fick jag korta semestern till en vecka. Hemresan sinkade en dag nationaldagen ytterligare en dag och så hjälpte jag mamma med catering en dag och åkte till Stockholm en dag och så en dag till. Tiden däremellan fylldes med klassiska vaccinationer och diverse hälsobesök samt givetvis svenskshopping. Och så var veckan slut. Stress är bara förnamnet. Nästa semester måste bli minst två veckor och kvalitetstid med mamma pappa katterna och gräsklipparen.

Konspirationsteori

Medan jag väntade på mitt boardingpass studerade jag ett ytterst pedagogiskt meddelande från UNHCR om att den som uppfyller kriterierna i flyktingkonventionen får stanna i Ukraina. Meddelandet täckte en hel vägg och var finansierat av EU. Kombinationen flyktingvänlighet och transferovänlighet fick mig att undra om befolkningstillväxten i Ukraina är för låg. Kanske söker de nya medborgare.

Lugnet

Efter förra resan hade jag låga förväntningar på Aerosvit men efter en hel del turer har jag nu äntligen fått ett boardingpass ut ur Ukraina. Förhoppningsvis kommer planet. Förhoppningsvis landar planet. Förhoppningsvis får jag bagaget. Om så är fallet kan jag tänka mig att omvärdera Aerosvit så pass att det iaf uppfyller en viss spänningsnivå.

Tekniska framsteg

Idag är en historisk dag för idag har vi fått bredband. Fiberkabel. Vid fikat berättade pappa om alla tekniska framsteg på Klefstad och det blev verkligen en lektion i nittonhundratalshistoria.

1900 telefon - nr 5!
1908 järnväg
1918 el
1918 rinnande vatten
1923 bil
1931 värme
1936 WC
1927 kristallmottagare
1940 radio med högtalare
1960 TV
1980 fliseldning - efter oljekrisen!
1980 solfångare - efter oljekrisen!
1981 dator
199? modem
200? ADSL
2011 bredband

Konsten att cykla i New York

En av vårens alla deadlines var min sexsidiga artikel Konsten att cykla i New York i Cykelfrämjandets tidning Cykling. Så snart den kommer online så länkar jag. Läs gärna mer under cykel och new york.

Om att bryta mönster

När jag lärde mig att köra bil var det inte lika vanligt med krockkuddar som idag. Alltså lärde jag mig inte att köra push and pull utan korsade armarna över ratten. I förra veckan fick jag lära mig att det var dags att ändra mitt rattande. I teorin verkar det så enkelt att ändra men åh vad långsamt jag måste köra när jag ska svänga helt om. Som att inte ens fötterna vill lyda när händerna är förvirrade. Riktigt frustrerande.

Baksidan

Precis haft en lång fika med utlandssvensk vän. Baksidan av framsidan är helt klart all osäkerhet rädsla och trygghetsnarkomani som präglar våra sverigeboende vänner. Med risk för att framstå som en missionär så önskar jag att jag kunde få dem att vakna och se hur fantastiskt allt är i Sverige. Att man kan slappna av och njuta och le och trivas och vara glad. Att det värsta som kan hända i Sverige sällan är så farligt som det värsta som kan hända i andra delar av världen. Att man inte nödvändigtvis måste jämföra sig med grannar kollegor och ytliga vänner. Att det viktigaste i livet är kärlek och att våga utmana sig själv. Men jag tror att jag helt enkelt får behålla mina visdomar för mig själv.

Apropå att duscha

Nu har jag visserligen en väl fungerande dusch i Zugdidi men minnena från tre månader utan dusch i Gori är i högsta grad levande. Läser nu Johanne Hildebrandts Blackout och kan inte låta bli att citera:

Huden jublade när de varma strålarna tvättade bort två veckors smuts, sorg och elände. Känslan var sensationell, varje nerv i kroppen vibrerade av njutning. Det här överträffade allt, det var bättre än sex, det var rena pånyttfödelsen. I det ögonblicket brydde jag mig inte om något annat. Det var helt klart min bästa dusch någonsin. s 132

Livsval

En UD-anställd berättade en gång för mig med ett stort skratt att enda anledningen att hon hade valt UD var för att hon ville se världen och få betalt på samma gång. Så enkelt. Tänkt mycket på det på sistone. Nyper mig i armen varje dag. Så makalöst spännande saker man får vara med om samtidigt som man utvecklar sig själv i kvadratminut och dessutom får betalt. Väl hemma i Sverige övergår det mitt förstånd att inte alla vill arbeta internationellt i fält. Kanske att syokonsulenterna missat det här yrkesvalet i sina rekommendationer.

Språksmälta

Igår fick jag ett par rejäla språktörnar. I Kiev mötte jag strandade utlandssvenskar som sinsemellan talade engelska, svenskar som talade svenska samt två norrmän. Någonstans emellan georgiskan ryskan svenskan engelskan och norskan stannade jag fullständigt. Först när jag såg förvånade miner insåg jag att jag var på fel språk och att det var läge att diskret byta. Roligaste var nog när jag i Istanbul försökte tala ryska med boardingpersonalen.

Note to self

I Turkiet talar man turkiska. Inte ryska.

Overkligt

Märkligt men när jag kommer tillbaka till Sverige så känns det som att jag är i en dröm. Så rent så fint så lugnt så många skyltar så mycket information så enkelt så smidigt så oerhört svenskt. Första timmarna och dagarna är liksom utan riktigt fotfäste. Känner mig som en betraktare som står alldeles utanför. Än så länge njuter jag i fulla drag men vet att jag snart landar och börjar se även baksidorna.

Solnedgång över Stockholm

Genvägar är senvägar

Eftersom hemresa via Istanbul kräver övernattning valde jag Aerosvit via Kiev. OMG. Kievs flygplats i allmänhet och Aerosvits personal i synnerhet var fullständigt kaosartad. Ingen information ingen hjälp inga fungerande köer ingen service bara INSTÄLLT. Kunde inte låta bli att skratta när en ukrainska till slut röt åt personalen - behandla oss ukrainare som ni vill - men var för guds skull sjyst mot européerna..!

Så nu sitter jag trots allt i Istanbul och väntar på flyget till Stockholm. Dricker färskpressad apelsinjuice på trådlösa Greenport och funderar över hyrbil hotell eller soffa inatt. Än så länge oklart.

Disnilisi

Genom att placera ett neonblinkande (!) hotell bredvid kyrkan känns kyrkan märkligt nog plastig. Notera även det blinkande (!) TV-tornet i bakgrunden. Allt som är nytt i Tbilisi känns som Disneyland.

Brobygge

Senaste tillskottet i Tbilisis gatubild är aningen iögonfallande - särskilt som det blinkande (!) glasundret är placerat i gamla stan.

Tbilisi by night

Ännu mer sioni

I onsdags var det Sankt Ninos dag och en av två gånger per år som Ninos kors visas för allmänheten. Så vi gick inom och tittade.

Svindlande

Svårt att fånga djup och höjd på bild. Obeskrivlig känsla att vara mitt i.

Tryggt

Med ett kors högst upp på den otillgängliga kullen.

Comfort zone

Svårt att hitta ett exakt uttryck på svenska men kanske trygghetssfär eller bekvämlighetssfär. Just nu är jag på en kurs där jag i tre dagar varit mer eller mindre konstant utanför min trygghetssfär. Jag har varit tvungen att utmana mig själv på flera olika plan samtidigt - och steg för steg tagit kontroll över en allt större yta. Som att långsamt slingra sig uppför ett berg i en automatväxlad 4WL. Imorgon är sista dagen och oavsett resultatet så är det en otrolig känsla att övervinna sig själv.