fredag, februari 27, 2015

Hämnden är ljuv

Eller är den det? När jag ser Wild Tales tänker jag att hämnden snarare handlar om ens egen oförmåga att hantera nederlag. Sårad stolthet. Krossade drömmar. Haussade förväntningar. Känslan när verkligheten slår sönder ens drömmar och allt det vackra och fina plötsligt rycks ifrån en - eller långsamt mals sönder tills inget finns kvar.

Styrkan att då vara ödmjuk och se det stora sammanhanget - se nederlag som en erfarenhet - se allt som finns kvar - det är förstås det önskvärda, logiska och långsiktiga. Men i ärlighetens namn - den dagen då allt känns förlorat - då brister hämningarna och Wild Tales visar resan utför steg för steg. Desperationen riktigt kryper in under skinnet in på bara kroppen medan igenkänningens skratt blandas med tårar. Hämnden är ljuv, farlig, oförutsägbar, tragisk - och underhållande.

'berättelserna utgår från en korrupt och allmänt frustrerande argentinsk samtid samt den desperation som tar över när alltings jävlighet skruvas åt ett snäpp för hårt och någon extra vidrig medmänniska trycker upp tillvarons kränkande skändlighet i ens ansikte.'

Inga kommentarer: