söndag, augusti 31, 2008

Åååååååååååååååååååååh

Landar i Geneve. Hittar gratis trådlöst fik i mitt fina funkishus. Och i sekunden jag sätter mig ner strömmar Pjanoo ur högtalarna. Hur bra kan det bli. [pepparpeppar] Imorgon blir det UNHCR. Så stanna tuned.

lördag, augusti 30, 2008

Underbar läsning

Och en snabb blick i dagens svenskan visar hopp för mänskligheten.

Grannarna till höger


För att inte tala om chokladkulor med smak av svart vinbär eller vita chokladkuddar med jordgubbsfyllning. Scandchoco till höger om mig har nämligen choklad. Efter mycket tittande på fantastiskt fina förpackningar så har jag nu fått veta att det kommer en nätaffär senare i höst. Uppdatering följer. Under tiden kan man slå en kik på deras trekantiga tepåsar som faktiskt grannen till vänster tipsade om.

Grannarna till vänster


Helt ärligt så går det ingen nöd på mig i min lilla monter. Ställer ut i avdelningen tasty things och njuter i fulla drag av små chokladprov marmelad saft espresso glögg och te. Grannarna till vänster om mig är The Colonial Tea Company - med en minst sagt iögonfallande logga som jag gillar skarpt. Union Jack anspelar på England - men inte för att teet är engelskt utan för att te är rock'n'roll. Rekommenderar särskilt det röda teet med Echinaea och lite limesmak.

fredag, augusti 29, 2008

HAPPY sthlm på Formex Stockholm

Tidigare har jag skrivit om min kreativa kusin Helena Joelsson som just nu ställer ut sina foton på Dunkers Kulturhus i Helsingborg. På andra sidan släkten har jag min kreativa syssling Kajsa Aronsson som nu ställer ut sina tyger och tygtryck på Formex som en del av HAPPY sthlm - i C06:39 bara några meter från oss. Tygerna är superfina verkligen - moderna klassiker - och såväl trycksaker som hemsida är väl genomtänkta och värda en kik. Återförsäljare finns här.

Gissa om jag bäddat många rumochfrukostsängar med IKEA-lakan.

Klefstad förlag på Formex Stockholm


I fyra dagar ställer vi som sagt ut på Formex designmässa. Fantastiskt roligt och inspirerande att möta alla företagare - såväl utställare som inköpare - och höra om deras projekt och idéer. Snart postar jag några favoriter - men först en bild på vår fina lilla minimonter.

onsdag, augusti 27, 2008

Form och funktion

"It is the pervading law of all things organic and inorganic,
Of all things physical and metaphysical,
Of all things human and all things super-human,
Of all true manifestations of the head,
Of the heart, of the soul,
That the life is recognizable in its expression,
That form ever follows function. This is the law.”[3]

Formex designmässa i helgen


Nu till helgen ställer Klefstad förlag ut på Formex på Stockholmsmässan. Väldigt roligt att vårt lilla bokförlag denna gång uppmärksammas för formgivningen och inte för kokkonsten. Vi finns i monter C06:63 - men notera att mässan bara är öppen för branschfolk.

tisdag, augusti 26, 2008

Kinesisk språkskola

Åh. Blev alldeles överlycklig när jag blev tipsad om denna lilla kinesiska språkskola med Johan Björkstén. Som jag skrivit tidigare så är kinesiska inte alls särskilt svårt. Men faktiskt typ hur fint och intressant som helst. Helt klart ett av mina favvospråk.

måndag, augusti 25, 2008

Exiled!


En av mina allra bästa vänner har under våren arbetat stenhårt med en show för MTV. Nu har hon och hennes kollegor verkligen fått lön för mödan med en kalasrecension i New York Times. Fantastiskt roligt.

Dessutom väldigt intressant att se hur FN och populärkulturen interagerar. Tänker Brangelina filmvisning samt ambassadörerna. Kändisar och fred är en förvånansvärt effektiv kombination.

New Yorks vita stränder på Resekoll.se


För den som vill lära sig mer om badlivet i New York rekommenderar jag varmt min krönikaResekoll.se. Det finns dessutom en hel del spännande inlägg precis under mitt - så botanisera gärna en stund på sidan. Något oväntat är formen väldigt lik travelstart.se. Like it a lot..!

Upptäckte nu även Svenskans badguide.

söndag, augusti 24, 2008

Pang i bygget

Oh my gosh. Mitt liv de senaste veckorna har varit minst sagt karusellartat. Veramente casino. Flyttade lite snyggt från New York sista juli för att anlända Sverige första augusti. So far all good. Efter några dagars jetlag blev det så dags att åka till Florens för italienskt bröllop. Som tur var hade jag trådlöst där jag bodde så jag kunde göra trycksaker och visitkort inför höstens mässor och event.

Så hem igen. Och nu dags för lite av en fars. Att arbeta på ett familjeägt rum och frukost slash restaurang bjuder på lika delar hårt arbete och glada skratt. Gästerna är en ständig källa till förundran för oss. Varför gör de på detta viset. Allt medan pappa står i baren slash incheckningen mamma far genom svängdörrarna ut i köket och jag själv försöker förstå de tyska gästerna ja ja sehr gut ja ja.

Mycket underhållande är dessutom att jag börjar dagen med lätta kläder för att tvätta stryka och mangla i tvättstugan. Sen förkläde för frukost och disk. Gummistövlar för att plocka potatis. Och så av med förklädet och gummisarna och på med sneakers för att klippa gräs. Sen lunch i kavaj i stan för möte med Almi - dit jag åker i storebrors störtsköna superleriga jeep. Så ringer nån och vill komma på kaffe och kakor med bokförläggarna så då får man stassa lite och bli säljande formgivare. Därefter bekväma kläder igen för att bädda och städa.

Needless to say att det inte finns någon datortid öht. Men jag har iaf varit så finurlig att jag streamar film medan jag manglar och tvättar. Och podcastar P1 medan jag klipper gräset. Kan ju inte tappa all min mediakonsumtion bara för att jag plötsligt blivit arbetare.

Lettisk havrekaka minsann

Nu har jag äntligen fått ut en Expressen på landet och visst finns mammas fina havrekakor med på bild. Något oväntat i artikeln om lettiska matupplevelser. Samtidigt väldigt roligt för mamma och jag har en speciell relation till Riga efter en något dramatisk resa dit i början på nittiotalet. En alldeles underbar stad och vid den tiden lätt att ta sig runt på ryska. Nuförtiden är det nog snarare engelsktalande.

I mormors berså i Expressens helgbilaga

Det ryktas att en kaka kan ha slunkit med i Expressens helgbilaga idag. Men eftersom jag är ute på landet har jag ingen papperstidning. Om någon stadsbo är nyfiken får ni gärna slå en kik. Och gärna återrapportera om ni hittar den såklart. Vidare uppdateringar inom kort.

onsdag, augusti 13, 2008

Noterat

Alldeles nyss luftades stridsplanen. Rakt över vår gård och lågt som tusan. Med tanke på hur lite det har flugits det senaste året är det inte utan att man sänder en tanke till Georgien. Igår sa försvarsministern att Sveriges militär måste kunna svara på ett hot betydligt snabbare än inom ett år. Kanske därför det flygs igen. [Just det. Hemma igen.]

måndag, augusti 11, 2008

Utsikten från mitt fönster


Gick upp till min gamla adress på Via Metastasio i Le Colline [kullarna] för att se om det var sig likt. Och det var det. Alldeles särskilt minns jag hur vi satt och njöt av helgfrukost i vardagsrummet med ljusblått marmorgolv och utsikt över vår lilla trädgård och Il Duomo.

Nu kunde jag ju inte gå in i vardagsrummet så jag fick nöja mig med den något lägre skymten genom grannens trädgård. Men åh så fint.

Silhuett från södra sidan floden

Palazzo Vecchio, Il Duomo och så några klassiska byggkranar.

söndag, augusti 10, 2008

Fyrspråkigt bröllop

När jag kom till Florens i torsdags förstod jag italienskan men kunde inte få fram ett ord. Allt jag sa kom på ryska. Да. Понятно. Конечно. Прятно встретиться. Allora. Med andra ord gick det inte särskilt bra.

I fredags kom plötsligt orden men bara ett och ett. Så frustrerande. Stum lyssnade jag länge och väl och så förväntningen på ett svar. Eh. Come si dice. Eh. Allora. Med andra ord gick det inte heller så bra.

Så igår lördag var den stora bröllopsdagen. Med alla italienska gäster. Plötsligt fanns inget val. Måste man så måste man och så hände det. Som från ingenstans pratade jag italienska både till höger och vänster. Visst kom det fallgropar och visst tog det en stund innan jag släppte franska vous och insåg att det heter Lei. Men ändå. Bara sådär.

Tills jag plötsligt blev presenterad för några ryssar på festen. Min ryska är klart bättre än både min franska och italienska. Tillsammans. Så jag stod där med ärliga intentioner att föra konversationen på ryska. Ma non lavora. Det gick inte. Ut strömmade italienska som aldrig förr. Flera gånger hejdade jag mig men det var som att jag fyllt munnen med såpbubblor som aldrig ville ta slut.

Förstummad fick jag höra saker som ryska är svårt och vad trevligt att du kan artighetsfraser. Ryska är ju lite min styrka. Men så skrattade jag stort och insåg hur himla svårt det är med språken. Hur väl man än kan dem. Hjärnan hänger inte med i fyra språk på en fest. E basta!

Särskilt Florens

lördag, augusti 09, 2008

Min lilla fiorentinska pärla

Otroligt nog mindes jag vägen exakt utan att ens kolla adressen. Andra gatan till höger från Ponte Vecchio. När man ser Palazzo Vecchio framför sig svänger man in på nåt som inte ens finns och så ser man en bister syn. Där bakokm fönstergluggen och varningsskylten finns den. Pärlan. Och Florens enda gayklubb.

Så innan jag knyter mig måste jag såklart dela med mig av underbara Tabasco. När jag hade bott i Florens ett halvår och läst på amerikansk skola och gått på italienska klubbar insåg jag två saker - mer italienska och färre [straighta] italienare. Så jag gick till Tabasco och frågade om jag fick bli bartender. Och det fick jag.

Ikväll gjorde jag stor returné. Oh my gosh. Supersnälla Marco som faktiskt är straight och alldeles genomärlig och en fantastisk chef ägde fortfarande Tabasco tillsammans med sin supercoola fru Carla med stor madonnaglugg mellan tänderna och mängder av rasslande guldarmband. Minns hur jag andäktigt studerade henne när jag stod i baren. Långa smala cigaretter och guld en masse.

Eftersom jag är en av två kvinnor i klubbens hela historia - iaf minst tio år - som arbetat i baren så mindes de mig väl. Och de var så glada att se mig så både de och jag nästan fällde en tår. Dessutom fick jag veta var Lefti - min vapendragare - Marco och Anatolij arbetar nuförtiden så det blir ytterligare turer på söndag och måndag.

Märkligt hur mycket som förändras - men ändå inte.

Och Florens är sig likt

Faktiskt. Enda skillnaden är att jag nu är vän med en kamera. Så det har blivit en hel del fotat. Men sparar de största projekten till måndag tisdag när jag är kvar solo allena i denna vackra heta smutsiga knökfulla lilla pärla som jag kan utantill.

Skakig tur över Alperna

Någonstans redan över Stockholm noterade jag hur känsligt ett mindre plan är för luftgropar. Senaste året har jag ju bara åkt transatlantiskt. Men det man förlorar i kraft.. För åh vilken fin utsikt.

Sömnlöst på Ibis

Helt enkelt. När man har sociala åtaganden och fattigt med trådlösa nätverk blir det inte lika mycket bloggande. Men helt kort måste jag nämna att Ibis Hotel får en mager tvåa för usel ljudisolering. Eller tom väggstandard. Om det nu inte var så att barnfamiljerna runt mig var sjukt starka. För dörrarna slog konstant fram till 01.00 och sen från 04.00. Och öronproppar gjorde nada skillnad eftersom väggarna skakade. Så totalt sov jag tre timmar natten till torsdag.

Men transfern till Arlanda var väldigt trevlig - liksom övriga personalen. Så hade det handlat om dem enbart så snarare en stark fyra.

torsdag, augusti 07, 2008

Utsikten från mitt sovrumsfönster

Innan jag brassar på en hel massa om Florens så vill jag bara visa utsikten från mitt sovrumsfönster hemma. När jag vaknade lite efter fem i måndags morse var det dimma över hela sänkan ner mot ån. Så vackert att jag helt tagen stod i fönstret en lång stund.

onsdag, augusti 06, 2008

Tillbaka på Arlanda

Efter fem dagar med jetlag kattungar grässklippning trädsågning och ett rejält oväder med tillhörande köldchock så är det nu dags att resa igen. En av mina allra äldsta vänner gifter sig i Sala Rossa i Palazzo Vecchio på lördag. Med andra ord blir det ett kärt återseende för mig. Bodde i Florens för sju år sen och har inte varit där sen dess. Stannar till på tisdag så det blir tillfälle för såväl fotande som bloggande.

Dessutom blir det varmt som hemma i New York så mina nykemade sommarklänningar är smidigt packade i liten kabinväska. Plus mina superfina tofflor från China Town. Åh.

Intressant aspekt på det hela är att flyget går 07.00 på morgonen och inte ett tåg är i närheten av Arlanda före 08.00. Alltså började i förrgår en intressant rekning av hotell i området. Coolast by far och mitt förstahandsval om det inte varit fullbokat är Rest and Fly. När jag gick förbi för en stund sen såg jag en inbjudande reception.

Valet stod mellan Arlanda hotellby och Ibis Hotel Arlanda och det blev det sistnämnda. Fantastiskt fin service att de hämtar på Arlanda 2 km från hotellet men gud vad märkligt att trådlöst inte ingår i priset. Ärligt. Arlanda Hotellby kostar 695 med internet transport och frukost included. På Ibis blir det 600 plus frukost 70 kr och internet 60-120 kr. Trådlöst är en relativt billig service trots allt.

lördag, augusti 02, 2008

Kalldusch

Åh så bortskämd jag har blivit i New York. Utan att ens märka skillnaden. Främlingar plockar genast upp det man tappar. Alla hälsar. Alla öppnar dörren. När jag tog mina flyttkartonger till posten gick folk från gatan in för att öppna inte bara första dörren utan även andra.

När jag bar ut mina supertunga resväskor frågade byggarna som hade lunch om de skulle hjälpa mig till taxin på Ave A. Lika snällt det var för dem att erbjuda sig - lika förväntat på nåt vis. För alla frågar alltid om de kan ge en hand. Jag tackade nej för jag vet hur kort lunchrasten är.

Att gå fram till SAS incheckning var som att närma sig en dimma av kyla. Visserligen erbjöd sig en tidigare kollega hjälp vid incheckingen - om jag hade för mycket bagage. Men det var den sista strimman av civilisation. På planet satt jag bredvid den mest oförstående och oempatiska medelålders dam. Så fort jag höll på att somna stökade hon runt så jag var tvungen att först be henne lugna ner sig och sen be flygvärdinnan om öronproppar.

På Arlanda var det som att gå rakt in i en vägg. Folk står i vägen. Stirrar. Suckar. Stönar. Är faktiskt tom direkt otrevliga. De enda som är trevliga är de som har betalt för att vara det. Helt ärligt så är jag chockad. Samtidigt som jag sakta inser att allt fler under våren har berättat för mig om the rude Swedes. Tom sartorialisten.

Under hela resan hem trängde sig folk smidigt före mig och mitt bagage in på båda tågen trots långt kvar till avgång. En enda person frågade om jag ville ha hjälp - och det var bara för att jag stod i vägen.

Visst trivs jag med den svenska mentaliteten - ärlig rak och inte alltför pratsam. Men att vara nonchalant och sig själv nog är direkt oartigt. Är det för att vi har för mycket pengar och välfärd. Aldrig behöver be om hjälp. Eller är det avundsjuka. Inte en chans att någon hjälper en blondin i strandklänning med en massa packning från New York.

En längre tanke som slår mig är att det som svenskar är kritiska till med USA - välgörenheten och de privata samhällsaktörerna - också är det som ger ett varmare och personligare samhälle. I grunden stödjer jag den svenska modellen med statligt stöd istället för välgörenhet men på min resa från välvilliga newyorkers till ohjälpsamma svenskar ser jag så tydligt baksidan. Om man inte uppfostras att dela med sig till varandra utan till staten - så finns det inte heller incitament att ta hand om varandra. För det förväntas någon annan göra.